Idag är det alltså mors dag. Min första mors dag och det är en speciell dag. Inte så mycket för att det är min första mors dag utan för att mina tankar går till min egen mamma lite extra en dag som denna. Det är ju inte så att jag inte tänker på henne varje dag, för det gör jag, men visst blir det extra mycket på denna mammadagen. Och kanske lite extra mycket eftersom jag gärna hade delat denna dag, min första mors dag, med henne. Tänk vad häftigt att få dela det med sin mamma!
På något sätt har mors dag varit en speciell dag många olika år, trots att det varit dagar som varit allt annat än traditionella mors dag dagar. Förra året ska vi inte prata om då det var min första mors dag utan mamma, och året innan dess var det ett mors dag firande baserat på konceptet att vi visste att det var hennes sista mors dag. Någonsin.
Det slog mig just vilket definitivt ord någonsin faktiskt är...
Tyvärr har mors dag många år blivit förknippat med tragiska händelser. Inte minst det året då min mammas sambo hastigt dog några dagar innan mors dag. Min mamma blev extremt chockad och djupt deprimerad av händelsen och klarade därför inte riktigt att ta hand om mig, och inte sig själv heller för den delen. Därför tvingades mina syskon att lägga in min mamma på psykiatriska akuten på mors dag. Minnena från den tiden sviker mig, men jag har ett starkt minne jag aldrig kommer att glömma från den perioden. Jag var 2 veckor ifrån att fylla 12 år och jag cyklade själv till sjukhuset för att hälsa på mamma efter skolan. Jag tror jag för tillfället bodde hos en av mina systrar och ville alltså hälsa på mamma själv. Där stod jag utanför sjukhuset och förberedde mig på att träffa mamma. Va, tänk att behöva förbereda sig på att träffa sin egen mamma. Trots att jag var nervös gick det bra, jag tror så här i efterhand att besöket nog var jobbigare för min mamma än för mig själv. Jag fick ju träffa mamma, vilket var syftet med besöket. Hur det kändes för min mamma dock kan jag bara föreställa mig.
Jag fick träffa mamma igen någon vecka senare när hon fick några timmars permission för att komma hem och fira min födelsedag. Jag förundras idag när jag tänker tillbaka på det, vilken otroligt stark person min mamma faktiskt var!
Tillbaks till mors dag temat, och mors dag för två år sedan. Den sista. Någonsin...Jag har ett minne därifrån som jag och Micke pratar ofta om än idag. Dagen till ära skulle jag baka en chokladtårta att förgylla firandet med. Aldrig hade jag väl kunnat ana att en chokladtårta skulle röra om i känslogrytan så mycket som den gjorde. Jag var så fokuserad på att göra den bästa av chokladtårta världen någonsin skådat att jag blev så ledsen av att göra tårtan att jag kastade sleven hej vilt ifrån mig och därav fick choklad i hela köket. Och då menar jag verkligen hela köket. Men chokladtårta eller ej eller nerkladdat kök eller ej, det blev en alldeles perfekt mors dag. Varför det? Jo därför att jag hade lyxen att fira den med mamma. Önskar endast att jag förstått det då!
Precis som situationen ovan är minnena lika tvåtydiga, de kan vara roliga och sorgliga på samma gång. Faktum är att det tog mig väldigt lång tid att förstå att man kan ha två spår i livet samtidigt. Man kan leva med en stor sorg samtidigt som man kan glädjas åt andra saker. Precis så är det med mamma. Jag är jätteglad för att jag hade världens bästa mamma, för det var hon. Samtidigt är jag så ledsen över att hon inte finns med oss längre. Fast visst finns hon här. Hon är nära fastän hon är så långt borta. Fast det är ju just det som är det svåra. Trots att hon känns så nära så blir verkligheten så brutal ibland och man inser hur långt borta hon verkligen är. Men idag har jag bestämt mig för att hon endast är nära. Borta finns inte idag. Det tar jag helt enkelt en annan dag.
Hoppas du får en riktigt bra mors dag mamma. Vi saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar