När jag just nu skrev dagens citat, "simplicity beyond complexity" fick jag så klart en kliande känsla i fingrarna!
Första gången jag hörde det uttrycket var under en pianolektion när jag jobbade på Chopins g-moll ballade. Jag antar att jag verkligen ville ge uttryck för de i romantiken ibland så svullstiga tempo- och dynamikförändringarna när min lärare, i ett desperat försök att få mig att förstå styckets egentliga karaktär, sa de nu redan berömda orden, remember Lina, no matter what, its always simplicity beyond compelxity! Ok sa jag som i mina försök att ta fram styckets enkelhet och renhet började öva nästan slaviskt med metronomen och tog in svängarna rejält gällande dynamikförändringar. Vad jag inte förstod just då var att detta, som just då var ett råd för hur jag skulle tolka Chopin, blev ett råd som jag låtit mig påminna om många gånger sen dess, oftast många gånger långt bort från pianot görandes något helt annat! För visst är det så att vi oftast vill komplicera saker så mycket, och de gånger vi inte gör det ursäktar vi oss något fruktansvärt! Det mesta i livet är ganska enkelt, bara vi tillåter det att vara det!
Jag tycker det är så fantastiskt när man inser något, vare sig det är på egen hand eller med hjälp av någons råd eller ledning, och det blir ett råd som följer en likt sin egen skugga, något som får en att växa men också växer med en själv! Något man vill definiera sig med och vid. Det är så fantastiskt när man kan ta "gammal" kunskap och applicera på nya problem, när man inser nya dimensioner och perspektiv på redan vunnen kunskap!
Det om något är väl en läxa väl lärd, eller vad är det man säger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar