söndag 25 mars 2012

Niceville

Läste för några veckor sedan Kathryn Stockett's hyllade roman "Niceville". En sån där otippad pärla som jag fick i julklapp. En sån där bok man blir så glad av att ha läst, för den hade lika gärna kunnat hamna oläst i bokhyllan då den kanske inte riktigt passar in bland litteraturen jag vanligtvis gärna läser. På framsidan står det klyschiga "en bok att älska" signerat aftonbladet. Hmm, det gjorde mig än mer tveksam. Men tänk att jag delar verkligen aftonbladets åsikt, vilket inte händer så ofta! Detta är en bok att älska.

Stockett's personbeskrivningar är så fantastiska, jag skulle gärna jämföra dem med Kallifatides varma och högst verkliga personbeskrivningar, detta trots att hon växlar mellan den högutbildade vita kvinnan och de två svarta, outbildade hembiträdena i 1960-talets Mississippi.

Mina tidigare inlägg till trots innehåller boken inte ett enda hundöra. Hur kan det vara möjligt? Den mångfaldigt hyllade filmregissören Michael Haneke sa en gång att den konstform som ligger filmen närmast är, inte som många tror litteratur eller drama, utan musiken. Hans recept på en lyckad film grundar sig i om den är rytmisk eller ej. Detta får mig att tro att även musiken är den konstform som står litteraturen närmast. Om författaren berikar vår läsning med en rytmiskt välklingande text, finner vi nästan alltid boken läsvärd. Och man kan inte annat säga än att Stockett's språkbruk är så rytmiskt att det var en ren njutning att läsa. Det tillsammans med fantastiska personbeskrivningar och ett bra tempo boken igenom gör den till ett måste för alla er som vill ha en bra sommarbok!

Bokens beskrivning av den förnedring och segregation som statens svarta invånare utsattes för är precis lika aktuell idag. Mississippi har en oerhörd lång väg kvar att gå för att närma sig något som kan likna jämlikhet. Precis som den i Kalifornien rådande förnedringen av Latinos, som det 2004 gjordes en film om, " A day without a Mexican". Filmen som snabbt gick upp på biotoppen i Mexiko nådde inga större framgångar i USA. Undra varför?

Niceville finns iallafall också som film och då kan ni ju gissa vilken film som står överst på min filmlista.

1 kommentar:

Susan Y. sa...

En helt fantastisk bok, en av mina "all-time" favoriter! Jag läste den på engelska, "The help" vilket jag kan varmt rekommendera, inte minst för den härliga "Southern" dialekt. Den ger boken en extra krydda. Tack för din fina recension, Lina! varma hälsningar, Susan Y.