Nej, inget för mig. Absolut inte. Tystnad går bara inte, jag har ju ägnat större delen av mitt liv åt musik- tystnad som en långsiktigt, enskild känsloförstärkande enhet är för mig otänkbart!
För att få mina sinnen skärpta behöver jag bara besöka den underbara bloggen "finistère". Bodil Malmsten är min idol, på riktigt! Hennes knivskarpa iakttagelser av omgivningen, vardagen, eller varför inte hennes underbara tejpfamilj (kolla in detta om du är obekant med dessa underbara figurer) får mig alltid att känna mig lycklig, berikad och underbart ignorant inför allt hon verkar uppfatta som går oss andra dödliga förbi. Hennes ord får mig att känna mig som allt annat utöver "som vanligt". Det finns ingen som Bodil. Ingen skriver som hon. Ibland undrar jag om någon annan människa ens tänker som hon.
För att du ska förstå just hur speciell Bodil är följer här ett citat från "finistère" daterat den 16 januari 2015:
"Det lär finnas personer som när de drabbas av cancer säger eller tänker:
Varför jag? Varför just jag?
Så tänker inte jag.
Jag tänker:
Varför inte? Varför inte just jag?"
Varför jag? Varför just jag?
Så tänker inte jag.
Jag tänker:
Varför inte? Varför inte just jag?"
Utan att någonsin ha träffat människan känner jag en enorm ödmjukhet inför henne och hennes ord- vilken respekt hon har för både sig själv och sin omvärld.
Jag har i dagarna blivit antagen till en utbildning inom brottsofferjouren. De få själar som vetat om detta har direkt ifrågasatt hur och när jag ska hinna detta. Mitt svar har då varit att utbildningen är något som känns så viktigt för mig att tiden måste finnas till. Att jag känner en närmast desperation över att vi i vårt samhälle alltid verkar förlita oss på att någon annan ska göra det. Att någon annan ska ha tid för det. Att någon annan ska ha ork för det. Därför klingar (ja, det där med tystnad var ju inte min grej) Bodils "varför inte just jag" så väl i mina öron. Varför ska inte just jag engagera mig i den omgivning jag lever i? Trots att hon använder orden i en situation där utgångspunkten är tvärtemot den jag just beskrivit gällande mig själv så beskriver hennes ord på pricken min åsikt om vi inte ska ta något för givet. Varken andras engagemang, inte vår egen osårbarhet eller vår egen frisedel. Jag tror vi alla egentligen vet att den där frisedeln inte finns men att det är just på grund av den vetskapen vi alltför ofta hör "varför jag" istället för "Varför inte jag". Vetskapen om den icke-existerande frisedeln skapar ett försvar som utmynnar i "varför jag". Jag hoppas på fler "varför inte jag" under 2015- tack till Bodil Malmsten för att hon satte ord på något jag känt men inte kunnat uttrycka själv!
