torsdag 29 april 2010

leva för att jobba eller jobba för att leva?

Vad ska du bli när du blir stor? Hur många gånger fick man inte den frågan som barn, och hur många gånger har man inte själv ställt frågan till förbryllade barn? Antagligen är svaret på båda frågorna - trumvirvel - många gånger! Jag trodde dock man skulle slippa den barnsligt hemska frågan när man nått vuxen ålder, men se så är det inte! Nej nu när man är hemma med småbarn får man ständigt frågan, vad ska du göra sen då? Vadå sen då? Måste erkänna att jag verkligen börjar tröttna på den frågan! Det känns som att det är förutskrivet att ständigt ha mål och karriärsutsikter i kikaren. Ibland tycker jag att det nästan verkar som att man ska definieras som person av vad man åstadkommit genom sin utbildning och sitt yrke. Tänk efter själva nu, när man träffar nya människor på en fest eller dylikt så blir oftast en av de första frågorna, jaha, och vad jobbar du med då? Eller ännu värre, när folk presenterar sig själva för att sen direkt tala om vad de jobbar med! Herregud är du Pelle eller är du ekonomiassistent?
Förstå mig rätt här, visst är det viktigt att ha ett yrke man trivs med, och självklart ska man vara stolt över det man tjänar sitt levebröd på, men arbetar du med ditt jobb eller är du ditt jobb? Visst förstår jag människors önskan att kunna försörja sig på en passion av något slag (been there, tried that), men sen då? När detta sen övergår i en fanatisk besatthet av att "lyckas" vill jag bara dra i nödbromsen och skrika STOPP!

Var tog vardagslycka vägen? Nu ska man tydligen hinna med allt, gärna på en gång också!
Jag själv är alldeles upptagen med att hinna leva just nu! (Ibland känns det som om ingen annan verkar känna så?) Att få vardagen att snurra, att uppfostra min dotter och att hela tiden jobba på att bli den person jag vill vara- att leva nu! Det är nämligen så jag ser på det, att jag skapar mig själv och att det inte är min yrkesroll som definierar mig, utan snarare tvärtom! Jag definierar och skapar en yrkesroll utefter vem jag är!
Att jobba för att leva eller att leva för att jobba, det är frågan!

Personligen tycker jag att jag har världens viktigaste uppgift just nu, att ta hand om min dotter! Jag lär mig konstant nya saker av det, men i slutändan utför jag ju uppgiften efter vem jag är, vad jag tror och inte tror på. Jag är jag, och hör och häpna, jag trivs med det! Så snälla du, nästa gång, fråga mig inte vad jag ska göra sen utan fråga mig istället vad jag gör nu!

1 kommentar:

Juliana Yondt sa...

Underbart skrivet! Det är såna ord som man behöver höra ibland..