Läste en artikel i tidningen idag om att den man som ska ha satt ett pris på konstnären Lars Vilks huvud ska ha dödats. Jag kan inte påstå att jag varit särskilt intresserad och därför heller inte speciellt insatt i detta ämne, men som den evigt tyckande och tänkande person jag är har jag självklart någonting på hjärtat angående dramat som utspelat sig mellan den svenske satiriska (och lite pompösa) konstnären och al-qaida ledaren och dennes följare.
Något så säkert som att vi har olika trosuppfattningar här i världen går ej att bestrida, men gränsen dem emellan är väldigt tunn. Farligt diffus, eller kanske löjligt diffus, välj du! Jag tycker följande dikt på ett ypperligt sätt visar precis hur smal gränsen faktiskt är, men tyvärr ofta inte får vara. För visst är det så (och hör och häpna, detta gäller inte bara politik) att ju suddigare gränsen är, desto hårdare bedrivs arbetet för att tydliggöra och särskilja dem åt. Jag börjar bli trött på detta eviga klassificerande och grupperande. Nåväl, här kommer dikten av Judith Ortiz Cofer och observera att denna dikt är skriven av en kvinna från Latin America- mycket intressant i sammanhanget!
Latin women pray
In incense sweet churches
They pray in spanish to an anglo God
with a Jewish heritage.
And this great white father
Imperturbable in his marble pedestal
looks down upon his brown daughters
votive candles shinning like lust
in his all seeing eyes
unmoved by their persistant prayers.
Yet year after year
before his image they kneel
Margarita Josefina Maria and Isabel
all fervently hoping
that if not omnipotent
at least he be bilingual
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar