..aha...

Oftast så har jag radion igång som ett sorl i bakgrunden när jag är hemma om dagarna, och häromdagen var det en intervju med en musikartist som tidigare var okänd för mig, motorboy kallade han sig. De inledande minuterna lät han både väldigt nervös och tafatt, och jag kan erkänna att jag gjorde mig nästan rolig på hans bekostnad medan jag lyssnade med ett öra..men tji fick jag, för både han och intervjuven tog sig ordentligt efter en stund.

Jag kommer inte ihåg hur de kom in på ämnet, men för en stund handlade det om varför han "valt" att bli artist, eller något liknande iaf. Han tog upp att han haft alla möjliga jobb men att han tillslut insett att oavsett yrke så har livet samma baksida för alla, och då kunde han ju lika gärna försörja sig på något han gillar. Det här kanske låter löjligt för er andra, men för mig blev det lite, och då menar jag lite, av en aha-upplevelse. Jag har nog i min naiva fantasi trott att livet är great bara man har ett superjobb, tjänar bra med pengar eller är snygg som en modell, inte något av dessa jag själv kan identifiera mig med och kanske därav min naivitet...(gräset är väl alltid grönare på andra sidan, eller hur är det?) Skämt åsido, när jag faktiskt tänkte efter så är man nog lika trött, oavsett jobb, när barnet skriker om nätterna . Man blir nog lika irriterad varje gång kompostpåsen har läckt igenom någon äcklig brunaktig vätska eller man hittar en stackars ensam och bortglömd rutten tomat längst in i grönsakslådan, oavsett jobb eller inkomst. Nu är det här de enkla, små och banala baksidorna av livet, självklart finns det andra värre och mer betungande, men varför alltid vara så kompromisslöst allvarlig och Dostojevskitung?

Nej, jag tyckte att uttrycket i sig självt var ganska bra. Enkelt och väldigt uppriktigt. "Oavsett vad man har för yrke så har livet samma baksidor" Nu finns det säkert hundratals människor med politiska inriktningar vi inte behöver nämna som har massvis med motargument, men so be it. Självklart är detta något som många människor försöker att komma ifrån med hjälp av städerskor, nannys osv, men i grund och botten tycker jag att det förklarar vårt samhälle väldigt väl. Varför vissa så desperat försöker att särskilja sig från mängden genom att inte "behöva" dras med dessa problem. Vänta ni bara tills er städerska är sjuk och ni måste ta ut den där äckliga kompostpåsen själva! Då får ni se!